Årets Fridolin 2005: Axel Ingmar

Axel Ingmars lokalhistoriska forskning har givit ny banbrytande kunskap om Avestas tillkomst och om Dalälvens förändrade lopp, som skapade förutsättningar för etablering av 1600-talets kopparindustrier. Hans initiativ till att kulturminnesmärka 1870-talets järnverk, blev inledningen till Avestas nu internationellt uppmärksammade visningar av kulturarv från den storskaliga industrialismens första tid – d.v.s. den epok som också var Karlfeldts barn- och ungdomstid.

I mer än fyrtio år har Axel Ingmar med brinnande engagemang, djärva hypoteser och stor sakkunskap arbetat för att både kartlägga och klarlägga geologiska förändringar, som var helt avgörande för Avestas tillkomst. Hans insatser för Döda fallen påverkade placeringen av riksväg 68 och räddade unika naturvärden för framtiden. Hans studier av geologi och historia ger förnyad och fördjupad kunskap om varför just Avesta redan på 1600-talet blev en internationellt ledande industristad.

I hela sin gärning som samhällsvetare väver Axel Ingmar samman fakta med litterära skildringar, som levandegör och ger poetiska bilder av historien. Ända sedan ungdomsåren har Karlfeldts lyrik varit levande och vital i hans egna studier och undervisning. Flera generationer gymnasie-elever minns Axel Ingmar – i sin profession som adjunkt – läsa Karlfeldts skildringar av bergsmanstid, bruksmiljöer och ”fädernas flammande härd”. I artiklar och föreläsningar lyfter han också fram hur Avestaforsen genom seklen har skildrats i litteraturen av både svenska och utländska författare.

Axel Ingmar fortsätter ivrigt sin lokalhistoriska forskning, främst med inriktning på koppar-brukstiden. Han är flitigt anlitad som föredragshållare och uppskattad guide vid vandringar både ovan jord och under valvslagna tak i kulturlagret från 1600-talets världsunika kopparindustri.