DIKTSAMLINGAR
Vildmarks- och kärleksvisor, 1895
Fridolins visor och andra dikter, 1898
Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim, 1901
Flora och Pomona, 1906
Flora och Bellona, 1918
Hösthorn, 1927
Liten folder om Karlfedt
Erik Axel Karlfeldt
Erik Axel Karlfeldt (1864-1931) är en av Sveriges främsta lyriker. Hans diktning tilldelades Nobelpriset i litteratur 1931.
Karlfeldts groningsgrund
Välkommen till författaren Erik Axel Karlfeldts barndomshem! Erik Axel föddes här, den 20 juli 1864, i en lantbrukarfamilj med gedigen förankring i denna dalasocken, Folkärna.
Erik Axel växte upp här på gården, i en stor familj med tre generationer. Bondgården var full av liv och verksamheter – här fanns kor, hästar, får, grisar och höns, här odlades vall, spannmål och köksväxter, här var hemslöjd med vävning och sömnad en del av vardagen. 25 hektar åker och 40 hektar skog hörde till gården.
Erik Axel var fjärde barn i en skara om sju syskon. Hans mor, Anna Jansdotter, hade ung och nygift kommit till gården, som kallades Tolvmansgården. I flera generationer hade ägare till gården valts till nämndemän, s.k. tolvmän – förtroendemän med gott anseende i bygden. När Annas förste man, som var född på gården, hade avlidit, gifte hon sig med Eric Ericsson från Jularbo. De stannade på Tolvmansgården, tillsammans med Annas första barn och svärföräldrar. I det nya äktenskapet var Erik Axel första barnet.
Förändringens tid
Erik Axel var ung i förändringens tid. Järnvägar drogs fram, nya stor-industrier byggdes och ekonomin blev internationell. Även jordbruket påverkades – mekaniserades och inlemmades i marknaden. Den unge Erik Axel visade tidigt sin talang för studier och skrivande. Det berättas att medan bröderna tog del i jordbruksarbetet, dröjde Erik Axel ofta kvar inne hos kvinnorna i kök och kammare, där han läste och skrev. Han fick förmånen att gå i gymnasieskola i Västerås. Samma år som han nådde sin studentexamen, 1878, tvingades familjen under dramatiska omständigheter lämna gården. Den bildningsväg, som då var banbrytande för en bondson, blev än mera oviss.
Erik Axel Karlfeldt skrev i dikten Fäderna – till sina anfäder:
Jag är ryckt som en ört ur sin groningsgrund,
halvt nödd, halvt villig er sak jag svek.
År 1888 antog Erik Axel sitt nya efternamn Karlfeldt. Tio år senare fullföljde han sina högre studier med en fil. lic. examen vid Uppsala universitet. Sina arbetsår tillbringade han i Stockholm, bl.a. som bibliotekarie vid Kungliga biblioteket och Lantbruksakademien.
Åter bofast dalkarl
Redan i ungdomsåren vandrade Erik Axel i Siljansbygden. När han 1921 köpte en enkel bondgård med anor från 1600-talet i leksandsbyn Sjugare hade han sedan 1903 regelbundet vistats i trakten. På Sånggården kom han ”i hägn och lä med de sina”; hustrun Gerda och de fyra barnen. Renovering och tillbyggnad leddes av arkitekten Gustaf Ankarcrona och trädgården planerades av arkitekten Ester Claeson, en trädgård som alltjämt vårdas och får lyriken att blomma av doftande ros och perenn, blommande buskar och träd.
Framgångsrik författare
Erik Axel Karlfeldt gav ut sex stora diktsamlingar:
Vildmarks- och kärleksvisor, 1895
Fridolins visor och andra dikter, 1898
Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim, 1901
Flora och Pomona, 1906
Flora och Bellona, 1918
Hösthorn, 1927
Naturen, kärleken och den folkliga kulturen är centrala motiv i Karlfeldts lyrik. Karlfeldt söker det genuina – i blommans väsen likaväl som i människans längtan och lust. Det samhälle, som han lyriskt tolkar, är mer det bondeland som Sverige då var på väg att lämna, än det framväxande industrisamhället. Kommentarer om sin samtid lämnar han främst i tal och uppsatser.
År 1904 invaldes Karlfeldt i Svenska Akademien och blev 1912 dess ständige sekreterare. Karlfeldt avled den 8 april 1931, jordfästes i Storkyrkan i Stockholm och gravsattes på Folkärna kyrkogård där en minnsesvård blev rest av Svenska Akademien
Samma år tilldelades hans diktning Nobelpriset i litteratur.
Läs mer om Karlfeldts liv och diktning på Karlfeldtsamfundets hemsida www.karlfeldt.org!